A sense so strong Must've been gritting its teeth since the day I was born Is it a shape or a form? I'd describe it as more of a color, a feeling, a storm That won't leave me alone Like it's living inside of my bones I feel it everywhere, slowly it tunnels its way through the walls Only a matter of time They've got their goals and I've got mine But I'm stuck in this prison of flesh and bone (flesh and bone) Paralyzed, all I've got left is the sight And something's moving in the corner of my eye Wants me dead, yet, it keeps me alive Crucified (crucified) Crucified, and I can see the light (see the light) The eclipse is here I'm so near, near the light But they will pull me down, down where I belong It's so cold down here, yet nothing can equal this warmth Gather a thousand voices, and sing me a ballad of woe Paralyzed, all I've got left is the sight And something's moving in the corner of my eye Wants me dead, yet, it keeps me alive Run through the dark, my child Run on with the moon right by your side Paralyzed, all I've got left is the sight The eclipse is here The eclipse is here And if I died here, would my soul still live on? Would I be more than the shape of a man? I keep on shouting but there is no answer The silence is deafening The silence is deafening Yet, it keeps me alive Paralyzed, all I've got left is the sight And something's moving in the corner of my eye Wants me dead, yet, it keeps me alive Run through the dark, my child Run on with the moon right by your side Paralyzed, all I've got left is the sight So why am I still alive?

Så tomt, så hungrig Snälla ge mig nåt Ge mig vad som helst Jag vill ha vad som helst Ge mig vad som helst Jag vill ha mer, mer av allt Jag vill ha mer, mer av allt Jag vill ha allt, jag vill ha allt Så tomt, så hungrig Snälla ge mig nåt Ge mig vad som helst Jag vill ha vad som helst Ge mig vad som helst Allt som jag aldrig fått Jag blir nog aldrig mätt Jag blir nog aldrig mätt Jag blir nog aldrig mätt Jag vill ha mer, mer av allt Jag vill ha mer, mer av allt Jag vill ha allt, jag vill ha allt

Jag förbannar min moder för hennes val att skapa ett liv Och jag förbannar min fader för hans ljumna, snart tjugosju år gamla säd så viril Men främst så förbannar jag mig själv, du motbjudande fanskap, du smaklösa skämt Från födseln förlorad, sedan barnsben evigt dömd Jag är den felande länken, ett misstag som aldrig borde få ha hänt Jag säger nej till livet, nej till mig själv Och alla guds perverterade skapelser Moder jord, alla skogar och fjäll En genpol så defekt Ett mörker så perfekt

Sunshine, my only sunshine You make me happy When skies are gray You make me realize How much I love you Please don't take My sunshine away Oh Jag ser svart (svart), min syn den är fördunklad Ingen tro och inget hopp och ingen kärlek Jag ser svart (svart), gator, hus och torg Jag ser svart (svart), och ingenting betyder någonting Oh Förtvivlan, varthän jag går och varthän jag ser Förtvivlan, min arvedel Och jag vet att allt det jag säger och gör Att allt det är fel Men lik förbannat så skriker min kropp Efter mer, och mer, och mer, och mer, och mer Krossad och skadad och bruten itu Systematiskt raserar jag allting som någonsin betytt något för mig Med ett leende maniskt likt en autobahn bred Inser jag slutligen svaret till varför jag inte vill leva något mer Därför att ingenting, ingenting spelar någon roll Nej, ingenting spelar någon roll Förtvivlan, varthän jag går och varthän jag ser Förtvivlan, min arvedel Och jag vet att allt det jag säger och gör Att allt det är fel Men lik förbannat så skriker min kropp Efter mer, och mer, och mer, och mer, och mer

Här finns ingen värme, ingen köld Enbart ett vakuum Mina läppar de avger ett leende då jag ser hur du faller isär Nu när insikten slutligen nått dig och sorgen håller dig kär Vi vandrar hand i hand till andra sidan bron Där dyrkan utav döden är den enda sanna tron Den enda sanna tron Dina tankar ett fullständigt kaos av de tusen minnen du bär Och att var dag återuppleva denna inhumana misär Så kom nu, följ min röst till den andra sidan bron Där dyrkan utav döden är den enda sanna tron Den enda sanna tron Se nu hur alla dina minnen formas till en magnum 357 Och jag tror du vet någonstans där innerst inne Att självmord är den enda vägen ut Tveka inte, skjut, skjut, jag sa skjut, skjut Önskan att försvinna är nu betydligt mer akut För där en början finns där finns det alltid ett slut Tiden den går, minut för minut Spillror av mig själv försöker finna vägen ut ur mig Ut ur mig, in i dig